Homosexualitet under andra världskriget

I början ansågs det vara viktigare att göra sig av med homosexuella män än kvinnor eftersom männen skadade den ariska rasen med sin femininitet och oförmåga att försvara landet. Senare tyckte man dock att kvinnors homosexualitet också var illa eftersom de inte kunde leva upp till den stereotypiska ariska rollen som den perfekta frun till en arisk man och barnaföderska.

Det hela började egentligen med en utrensningskampanj som genomfördes 1933 i Tyskland där man brände litteratur och tidningar som på något sätt uttalade sig positivt om homosexuella. Man förstörde även de 50-60 gaybarer som fanns samt lade ner homosexuella organisationer. 

Många homosexuella blev chockade när utrensningarna och rättegångarna mot homosexuella började eftersom de inte trodde att nazisterna inte skulle vara ute efter dem. Det har till och med sagts att en del homosexuella män drogs till nazistsoldaterna eftersom de ansågs attraktiva.

Ernst Röhm
var en av Hitlers närmsta män, han var ledare för det nazistiska partiets kamporganisation. Dessutom var han homosexuell vilket fick andra homosexuella i landet att slappna av och tro att de inte skulle drabbas av samma öde som judar och andra som blev dödade. Dock blev Röhm mördad 1934 just som en del av utrensningen av homosexuella. Han blev blev ersatt av Himmler, känd för att vara en stor homofob.


Bild från: http://sv.wikipedia.org/wiki/Ernst_R%C3%B6hm


Nazisterna såg på homosexualitet som en sjukdom, en epidemi som de två procent av befolkningen, som nazisterna ansåg vara homosexuella "på riktigt", spred till de heterosexuella. Tydligen förförde homosexuella heterosexuella och lockade över dem till sin omoraliska livsstil.

I koncentrationslägren anser en del forskare att homosexuella var de som behandlades sämst. De blev varken skjutna eller gasade till döds, istället fick de arbeta tills de dog. Blev de sjuka fick de ingen sjukvård och dessutom fick de mindre mat än de andra fångarna. Allra värst var det för de tyska, homosexuella männen eller de utländska män som hade förhållande med en tysk man.

De homosexuella männen bar i lägren en rosa triangel på sina fångdräkter, medan lesbiska bar en svart triangel som egentligen var symbolen för "asociala". Antagligen gjorde man så för att man inte ansåg att lesbiska utgjorde ett lika stort hot som homosexuella män. Eftersom lesbiska inte blev märkta med en speciell symbol är det också svårt att säga exakt hur många som dog.

Nazisterna försökte också hitta på olika sätt att bota homosexualitet, ett utav dem var manlig kastrering. Det utfördes också andra tester och liknande som ofta slutade i stympningar av könsorganen, infektioner, sjukdomar, lidande och till och med döden i många fall.
 

Bild från: http://scrimac.wordpress.com/2011/05/31/munich-announces-gay-holocaust-memorial/


90 000-100 000 människor ställdes under nazitiden inför rätta för att de misstänktes vara homosexuella. Blev man dömd fick man välja mellan att kastreras eller bli skickad till koncentrationsläger. Hur många som dog i koncentrationsläger är svårt att säga, siffran pendlar mellan 5 000-15 000.






Källor: http://www.rfsl.se/?p=3815&aid=4899, http://sv.wikipedia.org/wiki/Ernst_R%C3%B6hm, http://www.omforintelsen.se/de-homosexuella-i-forintelsen/, http://www.levandehistoria.se/node/1522


Kommentarer
Postat av: anneli

han är så fruktansvärt grym! älskar den mannen :)

verkligen hemskt, jag visste att homosexuella blev straffade hårt under andra världskriget men inte allt det du skrev visste jag inte! dagens lärdom.

2011-08-18 @ 14:13:18
URL: http://mineinspiration.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0