Novell - Tänkte aldrig på henne

Jag hade redan gått sönder och i dina glansiga ögon såg jag att det hade du med. Vinglaset var en aning på sned i din hand, ditt långa, rödfärgade hår var lite rufsigt. Jag drack en klunk till av mitt vin som egentligen var alldeles för surt, men jag ville bara åt ruset. Ville bara sluta finnas i verkligheten och byta den mot någonting annat, av din blick och ditt drickande att döma ville du detsamma. För första gången lade jag märke till att dina läppar blev så vackra när du log, de krökte sig, såg mjuka och inbjudande ut. Röda av läppstift, jag fick lust att bita, nafsa en aning i din underläpp. Kyssa dig så djupt att du aldrig mer skulle kunna vara ifrån mig. Göra dig svag, beroende, en del av mig.

Jag skulle aldrig vilja såra henne. Men vi hade varit tillsammans så länge, hennes beröring var så välbekant, hennes ord inte lika vackra som förut. Hennes kyssar hade träffat varje millimeter av min kropp, hennes läppar hade känt allt. Men du var fortfarande ett mysterium för mig. För säkert hundrade gången samma kväll förde du det vita vinet till dina läppar och drack. En droppe missade munnen och rann nedför din läpp och till sist även hakan. Jag fick lust att slicka upp den, fick kämpa hårt för att stå emot min impuls.

Vi satt i min säng, som så många gånger förr. Musiken strömmade ut från stereons högtalare, gamla låtar som jag aldrig lyssnade på annat än när du var här. Du svepte ditt glas och föll på rygg bakåt i sängen, jag gjorde likadant. Du skrattade, ett lätt, vackert skratt och jag bara log. Du vände ditt ansikte mot mitt, dina blå ögon hade stänk av sol i dem, de glittrade i skenet från lampan på nattygsbordet.

”Jag älskar dig,” sa du och skrattade till igen. ”Jag älskar dig så himla mycket!”

”Jag älskar dig med,” svarade jag och pussade dig på näsan.

”Vet du vad?” sa du och vände upp din blick mot taket. Du hade plötsligt slutat skratta och slutat le, din röst lät lika bruten och trasig som du.

”Vadå?” Jag strök dig över kinden, kysste dig vid örat, lade min hand i din, höll om den hårt.

”Du får mig att känna mig mindre ensam, som om jag verkligen finns och är någon.” Du drog efter andan och jag tänkte inte på henne, inte alls. ”Vi hade passat så bra tillsammans.” Ett leende i din röst igen, ett sprucket leende som var mer sorgset än glatt.

Jag visste inte hur jag skulle reagera, visste inte om jag skulle skämta bort dina tunga ord eller ta dem på allvar, låta dem sjunka in i mitt medvetande och göra dem till sanning. Jag vågade inte ens tänka på hur det kunde varit, hur vi kunde varit. Ditt pekfinger följde konturen av min tumme, nedför handryggen och mot handleden. Jag ville inte erkänna att din beröring var elektricitet mot min hud och därför höll jag tyst. När en tår lämnade ditt öga och landade på min kind kysste jag din lena hud.

”Jag är full,” sa du och skrattade till, ”jag beter mig som en idiot.”

”Inte alls,” försäkrade jag.

”Jag är bara så ensam i mig själv, men när du är här känns det som om vi är två under mitt skinn. Det skrämmer mig lite.”

Jag kysste bort en tår som föll från ditt sorgsna öga, kramade om din hand igen. Du slöt dina ögon, jag visste fortfarande inte vad jag skulle svara på det du precis sagt. Kanske fanns det inte något svar som kunde räknas som rätt, kanske ville du inte ens ha ett svar. Det snurrade i huvudet när jag blundade för ett par sekunder, men jag såg henne aldrig framför mig. Istället var det någonting som stack till i bröstet när jag återigen ville kyssa dig men lät bli.

Jag kände hur din andhämtning plötsligt blev långsammare och djupare, förstod snabbt att du fallit sömn. Jag hade inte hjärta att väcka dig och därför låg jag stilla vid din sida. Strök dig över handen, över kinden, kysste dig igen vid örat. En del av mig ville att du skulle vakna och finnas där, men en annan del av mig tänkte att det var bra att du sov. Kanske var det ett tecken, kanske var det bara trötthet, men i vilket fall som helst var det bra för mitt samvete och det visste jag redan nu.

Innan jag slöt mina ögon för sista gången den natten kvävde jag en gäspning. Jag tänkte aldrig ens på henne.


Kommentarer
Postat av: Flickvän<3

Lika vackert som vanligt min älskling. Jag blir helt förtrollad! Tusen kyssar på dina underbara läppar<3

2011-12-17 @ 21:49:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0