Hur vi träffades

Jag fick en fråga i min kommentarsfält från Annica (http://jagihemlighet.blogspot.com/), där hon undrade hur jag och min flickvän träffades. Och jag tänkte att eftersom jag ändå inte hade någonting bra att skriva om idag, så kan jag dra historien lite snabbt för er allihop!

Jag och min flickvän träffades när vi båda gick på gymnasiet. Jag gick en klass över henne (är ett halvår äldre och har alltså lyckats bli född ett år innan) och hade gjort bort mig lite när det gällde det obligatoriska estetiska valet som alla måste göra inför första året på mitt gamla gymnasie. Jag hade, antagligen under någon form av sinnesförvirring, valt drama. Det dröjde inte länge innan jag märkte hur fel jag hade valt och slutade gå dit. Ett tag senare fick jag lov att välja om till året efter och valde då musik istället (varför jag inte tog det från första början har jag verkligen inte den blekaste aning om).

Det visade sig att jag hade en kompis i den klassen som jag hamnade i och skulle ha musik med, vi kan kalla henne K. K introducerade mig för sina kompisar; F och A kan vi kalla dem. Det var sjukt, verkligen som i en film på något sätt. När folk sådär klichéaktigt säger att "det sa klick", ni vet? Mellan mig och F sa det verkligen "KLIIIICK". Egentligen inte på det romantiska planet först, jag var nämligen stensäker på att jag var straight och hon likaså, men på något annat plan. Vi fann varandra direkt, vi visste efter en sekund att vi aldrig skulle kunna vara utan varandra. Det var verkligen sådär sliskigt, filmaktigt.


Bild hittad på Google.

Vi umgicks en del, pratade och sådär, innan sommaren. På sommarlovet vet jag inte vad som hände egentligen, vi snackade över msn och sådär, men inte mycket mer. Hon hade grejer för sig på sitt håll och jag på mitt, men vi glömde aldrig av varandra, det fanns alltid någonting mellan oss kvar.

Till hösten blev jag bjuden hem till henne för att sova över och plugga eller något sådant, och efter den helgen spenderade vi i princip varje ledig dag tillsammans, någonting annat var otänkbart. Över nyår följde jag med henne utomlands och sedan förstod jag. Jag förstod att det här var mer än vänskap, jag började förstå varför jag kände kärlekskänslor (hosthost, ni förstår vad jag menar) i hennes närhet och sådär. Efter några månader fick hon veta det, och sedan dröjde det ytterligare någon månad innan vi blev tillsammans. Tiden innan vi blev tillsammans var svår och jobbig. Jag visste inte vad jag höll på med, inte hon heller tror jag. Det handlade så mycket om att försöka hitta sig själv och samtidigt varandra, om kompromisser och nya känslor. Det var omtumlande.


Det var vår historia i stora drag, jag hoppas att det inte var för uttråkande att läsa om!

Kommentarer
Postat av: Annica H

Inte ett dugg tråkigt kan jag tala om! :)

Åh, jag känner en kvinna (kan kalla henne A) som hade gift sig med en man, som hon älskade och de två hade fått två barn tillsammans. När A sedan utbildade sig till tolk så sa läraren en gång åt henne att hon hade fått känslor för A. Detta gjorde henne ju givetvis helt konfunderad och så, hon trodde ju hon var straigt. Men, allt eftersom tiden gick så skilde hon sig och inom ett år var hon sambo med den läraren. Tänk så det kan gå.

2011-06-22 @ 13:29:55
URL: http://jagihemlighet.blogspot.com
Postat av: A

okej, är du homosexsuell eller är det bara din blogg som handlar om de? :)

2011-06-22 @ 14:31:40
URL: http://alawiis.blogg.se/
Postat av: Rolle

Oj, vad jag blir glad av att få läsa om så mycket kärlek mellan fina tjejer! Jag, som tyvärr är en vanlig kärlekstörstande man, men utan det så tjatigt vanliga penetreringsbehovet, jag avundas er alla era fantastiska möjligheter ni har att kunna förföra och lyckliggöra varandra och få uppleva glädjen i en nära relation. Ack, om jag kunde få den stora, stora lyckan att kunna dela er kärlek!Lev nu väl och njut av er kärlek till varandra!

2015-05-20 @ 17:34:27
Postat av: Rolle

Man undrar, finns det kanske "lesbiska män"? Jag menar såna män som dras till den lesbiska relationens karaktär, dvs ingen förtryckande genus- attityd, absolut inget önskemål och krav på den traditionella "oumbärliga" penetrationen, utan bara smek, kramar och kyssar? Finns det verkligen såna män i verkligheten, ja, jag tror det faktiskt. Då är jag en av dem! Låt oss bilda en kraftfull och ny lobbyinggrupp för den lesbiska frigörelsen!

2015-05-20 @ 17:48:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0