Novell - Jacqueline ~ Del 1 av 2

Ni vandrade nedför gatan, förbi alla affärer och restauranger. Solen sken höstvackert över er, ljudet av hennes klapprande klackar ekade högt mellan byggnaderna. Hon bar en rödgul päls som slutade på höfterna, du gissade att den var av räv och ryste. Det svarta håret hade hon uppsatt i en stram knut, de smala, välsvarvade benen var iklädda spindelvävstunna, svarta strumpbyxor. Jacqueline hette hon och hon var enastående.

Du gick alltid ett halvt steg bakom henne, det var som om du inte riktigt kunde med att gå alldeles intill. Jacqueline var för vacker för det. När andra människor mötte henne på gatan ryggade de tillbaka och beredde väg. Hon log alltid ett glittrande tandkrämsreklamleende mot de människorna och böjde ned huvudet en aning som för att tacka. De log tillbaka, vissa bara kort, flyktigt, och andra längre, med hopp över läpparna.

Du studerade på högskolan i staden, hade planer på att bli skådespelerska. Ville stå på de stora teaterscenerna i landet, ville bli sedd och påverka människor, ville uträtta stordåd, precis som alla unga stjärnor. Du hade träffat henne efter en föreställning ni hade satt upp på skolan, hon var rektorns fru. Hon hade berömt dig för din strålande insats i pjäsen och du hade försökt dölja din glädje över hennes ord och din genans över din attraktion. Men hon hade avslöjat dig, djupt inne i sig själv hade hon avslöjat dig och ringt dig sent en natt. Sedan var det igång.

Trots att solen sken var det oktoberkallt. Du bar en trasig, urtvättad jeansjacka med en tunn, skinnliknande väst ovanpå. Svarta jeans täckte dina bräckliga ben, tunga kängor klamrade sig fast kring dina fötter. Kort, spretigt, mörkrött hår stod åt alla håll på ditt huvud, ögonen svartsminkade. Ni var så olika.


Fastän du borde var du ändå inte riktigt helt beredd när hon svängde in åt höger, gick exakt tjugo steg på en liten sidogata och sedan dök in mot en dörr i ett fint stenbyggt höghus med vackra dekorationer kring fönstren till lägenheterna. Hon knappade snabbt in en kod och höll sedan upp den tunga dörren åt mig. Jag slank smidigt in, väntade på henne, på att hon skulle gå före mig in i hissen, trycka på fyran för fjärde våningen. I hissen såg jag på hennes spegelbild. Blodröda läppar, långa, tjocka ögonfransar perfekt målade med mascara. Höga kindben, rena linjer. När hon log blev ögonen mindre, som om hon kisade och små skrattgropar bildades. Jag rös när hon log, hon var så vacker.

Uppe på fjärde våningen gick hon före fram till en dörr i mörkt trä, hon rotade i sin fina märkesväska efter en nyckelknippa. Hon verkade en aning stressad. Plötsligt rasslade det till i dörren på andra sidan om korridoren och hon ryckte till och tittade upp. Du vände dig mot ljudkällan och såg en gammal dam stiga ut ur en annan lägenhet. Hon tog ett par steg emot er, tittade noga, rynkade lite på näsan när hon granskat dig upp och ned med blicken ett par gånger. Hon verkade vilja säga någonting vasst men lät bli och steg sedan in i hissen och försvann.

Nycklarna blev till sist hittade och dörren låstes upp. Du kastade en sista blick på brevinkastet där initialerna E. och J. stod skrivna tätt intill efternamnet Rothblad innan du följde efter Jacqueline in i lägenheten. Hallen var rymlig. På väggarna hängde stora speglar med kandelabrar intill, i hörnet stod en gammaldags klädhängare för ytterkläder i något träslag som såg nästan rödaktigt ut. På trägolvet låg en vackert utsmyckad matta, den var skön att ligga på, det visste du. Du klev ur kängorna, krängde av dig västen och jeansjackan. Jacqueline hade långsamt öppnat sin pälsjacka, blottat en cremefärgad silkesblus nedstoppad i en svart, tight pennkjol som slutade precis under knäna. Hon hängde upp jackan på klädhängaren och böjde sig sedan ned för att befria sina nätta fötter från klackarna. Medan hon var nedböjd sneglade du ned i hennes urringning och generades över hur synen fick dig att känna. Dina kinder hettade.

Jacqueline ställde undan sina skor under klädhängaren och vände sig sedan mot dig. Hon gav dig ett vackert leende med sina röda läppar som du längtade efter att få kyssa och tog din hand i sin, hennes hud var len och varm mot din.

”Vad kall du är,” sa hon till dig. ”Men det ska vi nog snart ordna.”

Hon lyfte din hand mot sin mun, gav varje finger en långsam kyss. Du rös. Sedan förde hon din hand ned mot urringningen av sin blus och du kippade efter andan. Hon log och skrattade till, lade sina varma händer kring ditt ansikte, kysste dina läppar mjukt.

”Kom,” sa hon sedan med din hand i hennes, ”kom och älska mig en stund.”


*******************************
Del två kommer imorgon eller senare idag.

Kommentarer
Postat av: Tilda Karlsson - Livet genom en lins

SV: Åh tacK! :'D

2011-10-23 @ 10:16:47
URL: http://tildaphotography.blogg.se/
Postat av: J

Åh, ruskigt bra!

2011-10-23 @ 12:05:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0