Att få sin sexualitet ifrågasatt

Jag tror att en hel del av er har erfarenheter av att ha fått er sexualitet ifrågasatt någon gång i ert liv. Kanske av familj, vänner eller helt utomstående. Kanske på ett sätt som lämnat er sårade och tvivlande ett bra tag efteråt. Att ifrågasätta någonting kan ibland ha med okunnighet och stereotyper att göra, ibland helt andra saker. Jag tror att det i grunden är bra att kunna ifrågasätta saker och ting, men inte när det kränker en persons innersta känslor, tro eller tankar.

Jag tänkte bli väldigt personlig nu och berätta om någonting som hände mig för bara någon vecka sedan. Det kanske inte verkar som en stor sak för många utav er, men det var någonting som berörde mig negativt och som har fått mig att tänka över en del saker. Jag tänker inte gå in på detaljer, men tidigare i mitt liv har jag blivit utsatt för sexuella övergrepp vid flera tillfällen av en och samma man. För någon vecka sedan besökte jag en läkare inom psykiatrin för att ställa lite frågor om en eventuell anmälan eller så och hon frågade ut mig om hur mina relationer till män såg ut, om jag hade en pojkvän och så vidare. Jag svarade direkt att jag hade flickvän och att vi har det bra ihop och hon svarade med att säga att många tjejer som blivit utsatta för sexuella övergrepp reagerar genom att "bli lesbiska".

För det första blev jag chockad över att få en sådan reaktion av en läkare, det kändes inte så professionellt. För det andra måste jag säga att jag faktiskt blev ledsen över hennes ord. Så bara för att jag har varit utsatt för sexuella övergrepp så kan jag inte vara lesbisk utan att det är någon form av försvarsmekanism? Bara för att en man har betett sig fel mot mig behöver inte alla göra det, det är jag fullt på det klara med. Jag hatar inte män - jag vill bara inte ha ett förhållande med en man.

Men okej, jag förstår hennes perspektiv. Jag förstår att det kan finnas tjejer som har blivit våldtagna/utsatta för övergrepp/tafsade på/behandlade illa av män och som sedan blir rädda för män eller "tror" att de är lesbiska. Men so what? Vad spelar det för roll för andra vad man identifierar sig som? Jag skulle aldrig drömma om att döma någon som hela sitt liv levt som hetero men en dag fallit för en annan kvinna och insett att hon var lesbisk. Är hon mindre lesbisk för att hon inte har insett det tidigare då? Är jag mindre lesbisk för att jag har varit utsatt för övergrepp?

Varför ska allting alltid bero på någonting? Varför kan inte folk sluta döma och börja accepera istället? Är det så svårt att förstå att homosexualitet existerar utan att det tvunget måste vara en "fas" eller "resultatet av ett tidigare trauma"? Genom att ifrågasätta någons sexualitet ifrågasätter man även den som människa - det tror jag ingen vill vara med om.


Har ni varit med om någonting liknande?

Kommentarer
Postat av: Annica

Det finns verkligen tjejer som "övergett" den heterosexuella normen bara för övergrepp, misshandel, misstro, svek och så vidare. Den listan kan göras lång. Men dessa har också, efter terapi/psykologisk hjälp också insett att det inte varit rätt för dem att "vara lesbisk" utan istället försökt förbättra sin tillit till män.



Visst, en läkare kan ha sagt så - det säger jag inget om, men däremot kunde han ha skött det bättre. :)

2012-02-21 @ 06:07:31
URL: http://manonym.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0