Vem ska man berätta för?

Jag har precis börjat på ett nytt jobb där jag hoppar runt mycket (lagerarbete, man rings in till olika ställen där man behövs för dagen) och jag har märkt att en ofta förekommande fråga är: "Är du förlovad?". Inte konstigt att frågan ställs, jag bär ju förlovningsring, men varje gång blir jag lite nervös över vad jag ska svara.

Igår fick jag frågan av en nyfiken tjej. Jag svarade att jag var förlovad och hade varit det ett tag, då ville hon veta vem av oss som hade friat och jag sa att det var nog mitt initiativ, men ett gemensamt beslut. Jag funderade här på om jag skulle avslöja könet på min älskling, men bestämde mig för att avvakta lite. Tjejen fortsatte samtalet med att säga hur svårt det är att få killar att fria nu för tiden och då kände jag att det redan var för sent att berätta att jag har tjej. Hon babblade på och jag kände mig lite obekväm, men höll med.

Varför är det så svårt att bara säga att man har tjej? Det borde inte vara konstigare än om jag hade haft kille, ändå kan jag dra mig för att berätta det ibland. Oftast får man liksom en första känsla av en person, man känner av ifall den personen kommer reagera positivt eller negativt. Igår fick jag känslan av att tjejen jag pratade med inte var så accepterande. Jag vet inte varför, det var bara en känsla jag fick. Därför beslöt jag mig för att låta bli.

Bildkälla

Men jag tänkte höra lite mer er: Hur bestämmer ni er för vem ni avslöjar er läggning för?

Kommentarer
Postat av: Annica

Jag bara kör på angående det. Gillar de inte det så är det deras problem och tar de avstånd/känner att de inte kan jobba med mig på grund av det - är det faktiskt något man skulle kunna gå vidare med.

2012-06-15 @ 18:16:09
URL: http://tankarnahosmig.blogspot.com
Postat av: LoveForLadies - en lesbisk blogg

Annica; Ja, självklart skulle man kunna gå vidare med det och sådär, men ibland känner man att man inte har lust att ta en diskussion eller så, särskilt inte om det bara är en kortvarig arbetssituation med människor man kanske aldrig träffar igen.

2012-06-15 @ 18:28:09
URL: http://loveforladies.blogg.se/
Postat av: Madde

Jag och min tjej har varit förlovade i två månader nu och lite till :) men jag säger oftast "min sambo" när jag ska berätta något och känner jag att personer är så som du kände om den där tjejen så avvaktar jag , men säger dom nått om killar rättar jag dom oftast men man får väl känna av situationen tror jag :)

2012-06-17 @ 01:05:10
Postat av: Annica

Nästan då det är mest värt att ta en diskussion? Du kanske kan förändra en persons åsikter, eller iallafall påverka dem att tänka efter först innan de talar? :)

2012-06-17 @ 08:53:34
URL: http://tankarnahosmig.blogspot.com
Postat av: LoveForLadies - en lesbisk blogg

Madde; Ja, jag tror också att man får känna av situationen liksom :)

Annica; Kanske det :)

2012-06-17 @ 10:15:55
URL: http://loveforladies.blogg.se/
Postat av: Viv

Ganska svårt det där, just jobbsituationer tycker jag kan kännas jobbiga. Känns liksom inte som att min sexualitet/ kärleksliv har någonting över huvud taget att göra med mitt jobb, jag känner mig nästan "oproffsig" ibland om jag säger något på en arbetsplats... och det känns ibland inte värt att riskera något, typ jobbig stämning, på jobbet just eftersom det bara är arbete det gäller. Men egentligen kanske man borde tänka annorlunda... blir nog mest en slump/ beroende på dagsformen om jag säger något eller inte :)

2012-06-18 @ 00:04:24
Postat av: LoveForLadies - en lesbisk blogg

Viv: Så kan jag också känna... Vill inte bli för personlig på jobbet eftersom jag inte riktigt tycker att mitt kärleksliv hör dit. Men ibland kan det bli komplicerat.

2012-06-19 @ 11:10:18
URL: http://loveforladies.blogg.se
Postat av: Riff Randell

Jag tycket alltid att det är en knepig sitution, det konstigaste är alltid när man träffar ex. barndomsvänner, folk man har gått i skolan med, andra man har jobbat med i sitt tidigare liv då det ALLTID kommer prat om: "Jag och min kille, blaa blaa" och "Hur går det för dig och din kille?" och alltid antar att man har en pojkvän.
Jag brukar ibland bara skita i allt och inte säga någonting, men då är det värsta att de kan fortsätta prata om det.
Och när man väl säger: "Ja eller flickvän har jag" så blir det alltid: "Jaha, jasså, oj hur gör man då" och ser ut som ett STORT frågetäcken...
Herregud 2012 vad hände där.

2012-06-20 @ 12:40:20
Postat av: LoveForLadies - en lesbisk blogg

Riff Randell: Haha precis! Jag har samma problem, hur ska man bära sig åt liksom? Och varför dessa konstiga följdfrågor?

2012-06-20 @ 13:30:19
URL: http://loveforladies.blogg.se
Postat av: anonym

Jag brukar kunna berätta för de flesta. Om de har något emot mig som den jag är så behöver de ju inte umgås med mig, men jag kan hålla med om att det kan bli svårt. Det bästa är väl att känna av läget eller vänta tills man känner personen bättre, men ibland råkar jag berätta av ren trotsreaktion. Då glömmer jag bort att man kanske inte behöver uttala allt man tänker/känner.

Däremot är sånt svårare om man till exempel är brevvänner och brevkompisen frågar. Då har man kanske inte setts på många år, och då brukar jag bara "glömma" att svara på den frågan.

Svar: Anonym: Ja, jag känner igen mig mycket i det du skriver... Det är inte alltid så lätt att veta hur man ska göra tyvärr... Och som du säger, med brevvänner är det nästan ännu trixigare :S
loveforladies.blogg.se

2012-06-21 @ 16:37:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0