Förlåt mig!

Hej allihop!
Jag ber verkligen om ursäkt för den urusla uppdateringen den här veckan, men jag har varit helt sönderstressad över skolan. Förra helgen läste jag allt som allt över 700 sidor och nu i helgen verkar samma öde ligga framför mig. På ett sätt är det självklart kul - jag får läsa massa bra skönlitteratur - men samtidigt tär det på en att behöva läsa så mycket på en och samma gång. Många andra saker blir bortprioriterade, som att blogga och träffa kompisar.

Men nu ska jag försöka ta mig i kragen igen och bättra mig! Hade bland annat tänkt att någon sexnovell ska dyka upp här på bloggen under kvällen, så håll utkik! Hör gärna av er om ni vill se någonting speciellt i bloggen framöver, tips mottages alltid varmt!

Kramar till er!

Hen ska få göra som hen vill.

Jag vet inte om ni har följt med i den långdragna diskussionen om ordet hen? Eftersom jag pluggar svenska på universitetet nu så har frågan om man ska ställa sig för eller emot kommit upp ett antal gånger och även om det kanske inte helt passar in här på bloggen, så tänkte jag ändå  berätta lite om hur jag ser det.

För det första vill jag klargöra en sak: hen ska inte ersätta han/hon/henne/honom utan endast vara ett extra pronomen vi kan använda när kön varken är bestämt eller känt. Det verkar som om många motståndare har fått för sig att vi helt och hållet ska ta bort hon/han/henne/honom, men det är ju inte det som är grejen.

När jag skriver en uppsats som handlar om skolan, där jag måste skriva om elever där könet inte spelar någon roll, passar väl hen utmärkt? Ex: "Eleven ska få göra vad hen vill." Könet spelar ju ingen roll i sammanhanget, vad man syftar på är elever, inte tjejer eller killar. Tycker man att det är smidigare att skriva "eleven ska få göra vad han/hon vill" så go ahead, men jag tycker att texten blir mer lättläslig och får ett bättre flyt om man bara använder sig utav ett kort ord istället för massa slash och småord.

De som dessutom tycker att hen skulle vara nedvärderande förstår jag inte alls. Slopar man hen så måste ju antingen han eller hon komma först (eleven ska få göra som hon/han vill, eleven ska få göra som han/hon vill), då kan man lika gärna diskutera varför han ska komma före hon eller varför hon ska komma före han. Det är överdrivna diskussioner att det blir löjligt.

Hen ska ju användas när kön inte spelar någon roll, inte för att ta bort könet från någon. Jag skulle aldrig få för mig att prata om min flickvän som hen, det är ju lite konstigt eftersom jag vet att det är en tjej det rör sig om. Om någon däremot säger sig ha en partner, då skulle jag kunna tänka mig att fråga "vad heter hen?" eftersom jag inte vet om det är en tjej eller kille. Det om något är väl fördomsfritt? Istället för att bara fråga "vad heter han?" menar jag. Man kan ju absolut slänga med lite slash och extra pronomen också, men varför krångla till det?

Hade vi helt tagit bort pronomen för kvinnligt och manligt så skulle jag absolut protestera. Men när det här bara blir ett tillskott kan jag inte se problemet. Ordrikedom och underlättnad i språket är sällan fel, absolut inte i det här fallet. Trots att det alltid finns motståndare till förändring och förnyelse, så tror jag att hen kommer börja användas i framtiden.

Ett par frågor till!

Jag fick in ett par frågor till från Madeleine som jag tänkte besvara här. Tack så mycket för frågorna, jag svarar på dem med glädje! :D

1. Hur kommer det sig att du började blogga?

Svar: Jag har haft flera bloggar innan, både personliga och någon mer inriktad på mitt skrivande och sådär (jag lade ut mer skönlitterära noveller, dikter, små texter och sådär), men jag har tröttnat och stängt ner allihop. Dels i brist på respons från läsare och dels för att jag helt enkelt bara har tappat sugen och inte orkat engagera mig.

Men så bestämde jag mig för att starta upp LoveForLadies eftersom jag inte riktigt tyckte att det fanns ett ställe på nätet dit tjejer som gillar tjejer kan komma och läsa och hitta tips, nyheter, noveller, musik, filmer och bilder som rörde sig kring just dem. Nu när jag har bloggat ett tag så har jag hittat andra bra bloggar med samma tema också, men jag hoppas att jag ska särskilja mig lite och kunna erbjuda någonting läsvärt. Jag har den här bloggen för mina läsare först och främst, jag vill att de ska känna att de kan läsa en blogg som behandlar deras värld lite mer och som är "safe" från påhopp och kritik mot deras sexualitet. Därför reagerar jag så starkt när någon lämnar negativa kommentarer om lesbiska här på bloggen, det här ska ju vara lite av en fristad.

Oj, vad långt svaret blev, sorry haha!


2. Har du några negativa erfarenheter av att komma ut? Jag har inte mött på några negativa reaktioner själv, sagda rakt till mig i alla fall, men jag är fortfarande lite rädd över att det ska komma och nyfiken på hur jag kommer att reagera i en sådan situation, därav frågan. :)
Svar: Jag har faktiskt inte fått några negativa reaktioner alls från min familj, mina vänner och omgivning. Enda gången jag själv har mött någonting negativt är i form av kommentarer här på bloggen, men det tar jag inte personligt. Jag svarar på dem för att andra inte ska ta åt sig.

Däremot har min flickvän fått ett par negativa reaktioner från klasskompisar (hennes plånbok blev snodd och folk har varit allmänt taskiga) vilket verkligen gör mig ledsen.

När det gäller hur man själv ska reagera så tror jag att man helt enkelt får försöka skaka det av sig och förstå att det inte är mot just dig som person som du får kritik och hårda ord. De homofober som finns har förmodligen större problem med sig själva än vad du någonsin kan föreställa dig, de borde tyckas synd om. Fördomar kommer alltid finnas, man får välja själv om man bestämmer sig för att säga emot eller bara låta det vara och gå vidare. Det beror ju på vem personen är som ger den negativa responsen, är det någon närstående så kan det löna sig att prata om det, men är det bara någon random människa så är det oftast ingen idé.

Jag kanske borde skriva ett helt inlägg om hur man kan reagera? Känns som om mina svar blir så långa och jobbiga att läsa haha! Ber om ursäkt, jag har svårt att sätta punkt ibland ;)

Svar på några frågor!

Till min stora glädje fick jag in några frågor från signaturen Ghost igår, så tänkte besvara dem nu:

1. Hur gammal var du när du insåg att du var lesbisk?
Svar: Jag började allvarligt fundera på det när jag var i sjuttonårsåldern, men erkände det nog inte fullt ut för mig själv förrän jag var runt arton (fyller 21 i år). Innan dess hade jag aldrig haft anledning till att ens fundera över min sexualitet - jag antog att jag var hetero. Men samtidigt tyckte jag att det var lite konstigt att jag inte kände mig attraherad till någon kille på skolan eller så, det var nog där de första tankarna började komma.

2. Har du varit tillsammans med någon kille?
Svar: Nej, ingenting seriöst. Bara små förhållanden med killar när jag gick på mellanstadiet och någon liten fling med en kille på högstadiet. Jag har trott att jag har haft känslor för killar, men senare upptäckt att så inte var fallet. Det var mer en uppmärksamhetsgrej som bottnade i sjukt dåligt självförtroende, jag har haft väldigt lätt för att blanda ihop tacksamhet med kärlek.

3. Vad tänder du mest på, feminina tjejer eller pojkflickor?

Svar: Oj, vilken svår fråga! Det är så olika, beror verkligen på vilken tjej det handlar om och hennes utstrålning. Jag är svag både för någon som Katherine Moennig och någon som Sarah Shahi (haha ja, de är skådespelare från The L Word, I'm such a fangirl):

Kate Moennig Actress Kate Moennig signs autographs after the photocall for the American T.V series "The L World" during the 2009 Monte Carlo Television Festival held at Grimaldi Forum  on June 10, 2009 in Monte-Carlo, Monaco.  (Photo by Pascal Le Segretain/Getty Images) *** Local Caption *** Kate Moennig
Katherine Moennig. Bildkälla

Watch the l word mantrap - Sarah Shah

Sarah Shahi. Bildkälla


4. Om du haft sex med en kille någon gång, var det obehagligt? (Undrar därför att jag var med en kille en gång, och det var en av de jobbigaste sakerna jag gjort i mitt liv)

Svar: Jag har varit utsatt för sexuella övergrepp, men inte ett fullbordat samlag, så jag måste nog svara nej på den här frågan. Jag har egentligen hållit mig ifrån killar ganska mycket, känner inte att de är någonting för mig, jag lockas inte utav deras närhet på det sättet.
Jag kan absolut förstå dig, att det var jobbigt. Jag hade nog också tyckt att det var obehagligt och en negativ erfarenhet för att vara helt ärlig.

5. Hur många besökare har din blogg om dagen?
Svar: Det är jätteolika! Mellan lite över 100 och runt 50 ungefär, en liten men underbar skara! :)

6. Vilka bloggar läser du själv?
Svar: Jag läser lite storbloggar (Kissie, Dessie, Paow, DennisM) och även lite mer "skandalbloggar" (Jockibois, Hanna Widerstedt, Nattifromhell). Då och då kollar jag gärna in 5flator också, de har en grym blogg! Händer också att jag kollar in lite random bloggar som jag stöter på via kommentarsfält på andra bloggar och min egen. Och självklart läser jag också mina vänners bloggar!

Glad påsk!

Jag önskar alla en riktigt glad och godisrik påsk! Hoppas att ni får ett par sköna, lediga dagar att spendera med familj eller vänner!



Bildkälla

http://1.bp.blogspot.com/-jPMYPSDGVPE/T34KdJ2Y1tI/AAAAAAAAClU/G0NIIF6e3ZE/s1600/p%25C3%25A5sk.jpg
Bildkälla

Tal, upptagenhet och annat

Skrev precis på min och tjejens blogg att jag har haft fullt upp den senaste veckan. Har varit sjukt mycket plugg. Idag höll jag tal i klassen. Det var en examinerande uppgift som gick ut på att man skulle framföra inledningen till ett tal, under två minuter skulle man jobba med att stärka sin trovärdighet och sådär. Jag valde att prata om homosexualitet, hur lagar ser ut i olika länder, lite ur mitt perspektiv och sådär. Gick nog helt okej, känner mig helt slut nu i alla fall. Inget plugg ikväll - helt klart!

Nej, jag hade istället tänkt skriva färdigt en novell som jag började med för ett tag sedan. Förhoppningsvis hinner jag klart den idag och då lägger jag ut den här. Så håll utkik om ni är lässugna! Det blir nog också något bildinlägg och sådär, vi får se helt enkelt!

Ha det gött så länge!

Spånar på idéer...

Jag har varit ganska inaktiv på bloggen nu ett tag och tänkte berätta varför... Dels dödar skolan mig, som alltid, och dels funderar jag ut lite nya idéer till noveller. Det var länge sedan jag lade ut någon novell här på bloggen och som det ser ut nu jobbar jag både på ett lite längre projekt och på ett lite kortare. Har haft dåligt med idéer den senaste tiden också...

Därför tänkte jag fråga er om lite hjälp! Har ni några tips på novellidéer? Vad skulle ni vilja läsa om?

Återvunnet

Att prata om saker och ting är verkligen sjukt underskattat... Det är så lätt att missförstå varandra och att tolka allting fel. Det är så lätt att fastna i sina egna tankemönster och förlora förståelse för den andra personen. Den människa jag trodde mig förlora igår, var på sätt och vis förlorad, men som tur är personen återvunnen för mig igen haha! Vad poetiskt det blev nu, sorry för det... Behövde bara skriva av mig lite grann!

Huvudsaken är i vilket fall som helst att saker och ting har lugnat ner sig för mig och min omgivning nu, vilket känns skönt. Vi jobbar på det skulle man kunna säga.

Att vinna och förlora

Hej allihop!
Har varit dålig på att uppdatera den senaste tiden. Beror till största delen på skolarbete och lathet (haha, ingen bra kombination...), men också på att jag har gjort lite nya val i mitt liv.

Jag har valt att komma ut som lesbisk för min pappa och min bror och hans familj, vilket bara känns bra. Det är skönt att kunna vara sig själv och jag är så glad och lättad över det. Jag fick egentligen bara positiva reaktioner, även om jag tror att pappa tog det lite "hårdare" än brorsan. Men nu verkar allting helt lugnt, ingen är upprörd och alla har sagt att det är helt okej och att det inte gör någon skillnad. SKÖNT!

Dock verkar det som om man aldrig kan vinna något utan att också förlora något. Jag vill inte säga så mycket mer än att jag just nu är väldigt ledsen och önskar att vissa saker vore annorlunda.

Jag hoppas att ni har det bra allihop! :)

Ny blogg!

Nu har jag och min flickvän suttit och knåpat ihop en ny blogg som ni kan läsa! Den här bloggen kommer vara mer privat - där kan ni följa lite mer vad vi har för oss. Vi kommer också lägga ut lite recept och sådant, följ gärna! :D

LÄNK

Shit, glömde en fråga!

Gick tydligen lite för fort förut, missade en fråga så besvarar den nu!


Underbara Bilder, men det vet du ju redan tjejen! =o)
Och, jag är så otroligt sugen på att få uppleva det på bilderna, har du och din tjej gjort något av det?


Hmm, låt mig säga såhär; med tanke på att jag har lagt ut en hel del bilder på lesbiska par i olika situationer och att jag har varit med min tjej i ett och ett halvt år, så är chansen maximal att vi har testat på ganska mycket ;) Tänker dock inte gå in på detaljer haha!

Svar på frågestunden!

Ni får ursäkta att jag inte har bloggat tidigare idag, spenderade natten hos tjejen och idag har vi bara tagit det lugnt och ätit på resaurant och annat mys :) Men nu kör vi igång med svaren på frågorna ni skickade in!


vet att du har frågestund snart men jag ställer denna fråga nu ändå om det går bra.
jag är en tjej på 17 år som alltid har trott jag varit straight för jag har inte funderat särskilt mycket över min sexualitet över huvud taget. men för några månader sedan började tänka i andra banor och jag vet egentligen inte vad det var som fick mig att börja fundera. men jag tror jag gillar tjejer, men hur vet man det egentligen? och hur vet man att man inte gillar killar? jag har haft förhållanden med killar men när jag tänker tillbaka så kan jag komma på flera situationer där jag inte riktigt har varit bekväm, om du förstår vad jag menar. och jag tänder inte på killar på alls samma sätt. betyder det att jag är bi eller lesbisk?
sen om jag nu är lesbisk känns det så himla hopplöst att kunna hitta någon. hur hittar man lika sinnade? jag menar, man kan ju inte gå ut på krogen och ragga på samma sätt som en straight person kan. speciellt inte om man bor i en ganska liten stad.
nu blev det massa text här, men jag har ingen att prata ´med om detta så hoppas det går bra. tack för en bra blogg!


Hej! Tack så mycket för dina fina ord, klart du kan fråga mig, jag gör så gott jag kan för att hjälpa dig :)
Först och främst skulle jag vilja råda dig till att inte tänka för mycket. Följ dina känslor istället och låt det ta tid. Om du blir attraherad av en tjej, följ de känslorna, utforska dem. Samma sak gäller om du får känslor för en kille. Ha bara tålamod och tänk på att sexualitet inte är någonting som är svart eller vitt. Du måste hitta din egen sexualitet, ingen kan sätta en stämpel på dig utom du själv. Ditt jobb är att definiera dig själv, tänk inte på hur andra ska se dig. Go with the flow :)
Det kan vara klurigt att hitta någon, det håller jag med dig om! Sök dig till några hbt-forum på nätet, t.ex. QX eller Sylvia. Finns det någon hbtq-förening i din närhet? Sök dig dit i sådana fall och se om du kan knyta några kontakter där.
Lycka till!

****************************

Hur vågade du förklara för din tjej att du var kär i henne? Jag menar.. Hon som hetero och du som homo, hur gick det och hur kändes det då du frågade?

Jag har inte direkt behövt fråga någonting, det var hon som undrade om jag hade känslor för henne och sedan utgick vi från det. Redan ifrån början var vi ärliga mot varandra om hur vi kände angående sexualitet och liknande och jag lever i tron att även om jag inte förstår allt så accepterar jag det allra mesta. Who am I to judge?
Självklart har det känts oroande för mig att min tjej ser sig som straight, jag har varit orolig för att hon kanske ska sakna någonting i vårt förhållande. Men jag har valt att lita på henne och som sagt vill jag inte döma henne utefter hennes känslor. Vi har hört om andra par i samma situation och vi låter inte sexualiteten stå som hinder för oss. Kärlek som kärlek, varför begränsa sig med olika stämplar?
Det viktigaste är att vara ärlig från allra första början och lägga korten på bordet. En partner som inte kan respektera dig, dina känslor och din sexualitet är inte en partner som förtjänar dig.

******************************

Vad skulle du göra om du och din tjej gjorde slut? Och vad tror du att din tjej skulle göra?

Oj, vilken svår fråga! Vi har gått igenom svåra perioder där det har känts som om vi inte har kunnat fortsätta vårt förhållande och jag har varit helt förkrossad då. Vet inte hur jag skulle klara mig om jag inte hade henne och jag tror hon känner precis likadant för mig. Det känns som om vi har vuxit ihop på något sätt och ett uppbrott från det skulle vara helt sjukt jobbigt, jag varken vill eller tror att jag skulle orka med det faktiskt, hur dramatiskt det än låter haha!

******************************

Vem av er ska bära barnet och varför?
Hur kom ni fram till det?

Vi har hittills diskuterat fram att det är min tjej som ska bära våra barn. Jag är lite feg just när det kommer till förlossning och sådär och därför tvingar jag henne haha ;) Nej men skämt åsido, när vi har planerat har vi utgått från henne som den bärande partnern, men vi får se vad som händer i framtiden. Vi diskuterar helt enkelt närmare när frågan kommer upp :)
Måste också tillägga att jag tycker att gravida kvinnor är så sjukt vackra och därför kan jag inte vänta tills min lilla älskling själv blir det!

********************************

När kommer ni berätta för omgivningen (inklusive familj) varför vänta?

Våra nära vänner och klasskompisar vet om att vi är tillsammans och vad min läggning är. Anledningen till att vi har valt att vänta med att berätta för våra familjer och släkter är att vi kommer från olika bakgrunder och har olika bagage. Min flickvän har haft mycket annat i sitt liv att fokusera på och bearbeta och jag vill inte stressa henne allt för mycket. Att vara tillsammans med en annan tjej kan verka naturligt för de allra flesta, men för några är det ett stort steg. Då måste man ha tålamod.

********************************

Hej!
Jag har inte direkt någon fråga, men jag har surfat runt lite på bloggen och tycker att det är väldigt modigt och starkt att blogga om just homosexualitet.

Jag är själv bisexuel och har kommit ut med det, men som du skrev i något nlägg så har folk svårt att tro på det (kan bero på att jag skämtar väldigt mycket om det mesta).

Dessutm har jag en uppmuntrande kommentar om negativa reaktioner:
Ofta tror jag att folk inte vill vara elaka, utan att det är nåhot nytt för dem, och att det inte vet riktigt hur de ska handskas med det. Då är det lättare att vara elak än att fråga personen och prata om det.
När jag kom ut med det så fick jag många negativa kommentarer, men människorna som gjorde det tyckte jag mycket om, och jag tog inte åt mig. Jag såg på dem att de var osäkra, och att det var deras sätt att utforska min (och kanske även sin egen) sexuella läggning.

Vi blev aldrig fiender, och vi är forfarande bra vänner.

Hur som helst så vill jag uppmuntra andra att komma ut, och betona hur modigt och starkt det är att tillochmed blogga om det :D :D :D

(skulle skickat detta via mejl, men av någon anledning fungerar inte min mejl för tillfället)


Hej! Tack så enormt mycket för din kommentar, blev jätteglad när jag läste den och bestämde mig för att publicera den i det här inlägget. Jag vill att alla mina läsare ska läsa och tänka lite över den här kommentaren för den var riktigt klok och genomtänkt!

***********************************

har du någongång gillat killar som du gillar tjejer nu?? =)

När jag var yngre trodde jag nog att jag gillade killar, men nu när jag har blivit tillsammans med min tjej och jag har börjat förstå min sexualitet lite mer så har jag insett att det jag har trott att jag har känt för killar innan inte var kärlek, snarare någon form av bekräftelsebehov :)

***********************************


Tack så jättemycket för de frågor jag har fått in, hoppas att ni är nöjda med svaren! :)

Svar på kommentar

Jag fick en kommentar från signaturen Denise som undrade hur det kommer sig att jag är anonym på bloggen. Och anledningen till det är att jag och min flickvän inte är helt öppna med vårt förhållande inför familj och vänner än. Jag känner därför att det skulle bli konstigt om någon utav mina eller min tjejs bekanta skulle råka klicka sig in på den här bloggen och se att vi är tillsammans (även om risken inte är så stor).

Men jag har planerat på att någon gång berätta för er vem jag är, vi får se när det händer :) Är ni nyfikna? :P

Jag <3 dig






Även om vi har haft det jobbigt
Och att det känns som om allt går emot oss
Så ska du veta att du har mig till din för alltid

Jag älskar dig <3



Vilken dag!

Måste skriva av mig lite snabbt. Som ni kanske har sett har det inte kommit upp något inlägg här på bloggen sedan igår, och det är för att min dator gick sönder. Någonting blev fel med strömsladden så den glappade och kunde därför inte ladda datorn. Eftersom min kära dator har några år på nacken har dess tid som sladdlös reducerats från runt 1-2 timmar till cirka 5 minuter. Den hade varit inne på lagning en gång och jag har även bytt strömkabel innan, därför ansåg jag att det inte kändes som någon idé att återigen åtgärda felet. Datorn hade alltså gjort sitt och skulle bli utbytt.

Jag hade ju självklart svårt att släppa min trogna vapendragare, vi har en lång historia jag och min Toshiba. Drömde till och med att jag fick igång min lilla älskling inatt, var lite ledsen när jag vaknade upp imorse och insåg att det bara varit en dröm.

I vilket fall som helst så åkte jag, pappa och min tjej till Netonnet idag för att införskaffa en ny dator som jag hade kollat ut redan innan. Vi kom dit, köpte datorn och åkte hem.


Bild från http://www.netonnet.se/art/dator/laptop/laptop-15---16-tum/hp-paviliong6-1240eo/162348.3003/

Väl hemma startade jag och min flickvän upp den nya datorn, allt fungerade perfekt (utom Internet för jag kommer inte ihåg lösenordet så brorsan ska hjälpa mig). Utav någon dum anledning fick jag då för mig att jag skulle visa min tjej varför den gamla datorn inte funkade. Så jag satte i sladden i datorn och förväntade mig att få höra pipandet ifrån gårdagen - men istället FUNGERAR DEN. Jag måste ha drömt en sanndröm inatt. Det retsammaste är att nu sitter sladden bättre än någonsin. Vad tusan liksom? Varför just nu? GAHH.

Så nu har jag alltså en nyinförskaffad dator som ligger och väntar på mig och på att få Internet. Under tiden ska jag underhålla mig med min gamla vän som nu får sjunga några verser till. Jag trodde verkligen att tiden var ute, men tydligen inte.


Att göra inget betyder allt

Jag vet att jag inte brukar skriva så personligt här i bloggen (om vad jag gör under dagarna och sådär) men nu kände jag att jag hade lust med det :)

Har spenderat hela dagen tillsammans med min flickvän som var här hos mig. Vi har båda haft det jobbigt ett tag på grund av olika anledningar så det kändes helt underbart att bara kunna slappa och vara i varandras sällskap. Att inte behöva göra någonting speciellt, utan bara sitta och kolla på konstiga dokumentärer på datorn (blev precis introducerad till Outsiders, eftersom vi har skogstv här hemma har jag aldrig lyckats se denna pärla av underhållning), äta enkel mat till middag och bara prata och umgås är så skönt. Det finns inte många människor i mitt liv som jag kan göra ingenting med, men de personer som jag kan det med är också de som står mig allra närmast. 

Close_by_kaybee2-d3dd0ri_large
Bild från: http://weheartit.com/entry/17480655

Trots att jag och min älskling har haft det jobbigt den senaste tiden så är det ändå viktigt att hitta små ljuspunkter. Stjärnor att se fram emot när dagarna är mörkare än nätterna, för det är faktiskt så det har känts från och till ett tag nu. Men nu ska vi försöka ta i med friska tag i igen, skam den som ger sig! Vissa saker är helt enkelt värda att kämpa för.




Slow down girl, you're not going anywhere
Just wait around and see
Maybe I am much more, you never no what lies ahead
I promise I can be anyone, I can be anything
Just because you were hurt doesn't mean you shouldn't bleed
I can be anyone, anything, I promise I can be what you need

Läsarfråga

Fick en anonym läsarfråga angående om ifall jag har flickvän. Och det har jag :) Jag och min tjej har varit tillsammans i snart ett och ett halvt år. Vill du veta mer om hur jag och min flickvän träffades så kan du läsa det här inlägget: http://loveforladies.blogg.se/2011/june/hur-vi-traffades.html#comment.

Ställ gärna fler frågor om det finns några (:


Att dölja den bästa delen av en själv

Det finns få saker i livet som jag uppfattat som så frustrerande, irriterande, energikrävande och sorgligt som att inte kunna komma ut och berätta om mig och min flickvän för min familj och de som är mig närmast. Just nu befinner vi oss i en situation som inte tillåter att vi är fullt öppna med det, vilket jag försöker acceptera även om det är svårt.

En identitet är inte samma sak som en sexualitet, jag är så mycket mer än bara lesbisk. Ändå är det en stor del av mig, det är någonting som jag vill vara stolt över. Och min flickvän också så klart! Jag vill kunna visa upp henne, presentera henne som en del av mig, som en del av min framtid och min nutid. Jag vill inte låtsas vara någon jag inte är, vill inte låtsas leta efter något jag inte vill ha eller ljuga för andra om mina preferenser.



Det tar så mycket energi att gömma, ljuga och låtsas som ingenting. Att ständigt vara på sin vakt, inte visa något, inte försäga sig. Jag blir sjukt trött på det ibland, men just nu finns inget annat alternativ. Även om jag skulle vilja komma ut så är tiden inte rätt. Jag vill att min flickvän ska känna sig redo, att hon ska kunna backa upp mig, men jag respekterat att hon vill vänta. Hon har sina anledningar och även om jag inte alltid är tålmodig nog så förstår jag henne. Det är inte lätt.



Men jag tror inte att det dröjer alltför länge innan vi kan komma ut till åtminstone min familj, vi har redan tagit små steg i rätt riktning. Att komma ut är inte så lätt som det kanske kan verka och jag är stolt över både mig själv och min flickvän för att vi har tagit oss så här långt. And we'll get there, eventually.

Tillbaka!

Jag har bloggat riktigt dåligt de senaste dagarna, vilket jag har personliga anledningar till. Nu ska jag börja uppdatera bättre, jag hoppas att ni har haft tålamod nog att vänta! :)


Har ni några önskemål om vad ni vill läsa om eller se i bloggen? Skriv i sådana fall en kommentar eller mejla till: loveforladies.blogg@gmail.com.

Hur visste jag?

Jag fick en fråga från Anneli (http://mineinspiration.blogg.se/) som undrade hur jag kom på att jag drogs till samma kön. Eftersom jag tyckte att det kanske var någonting som skulle bli lite väl långt att skriva i en kommentar tillbaka till henne så tänkte jag att det var bäst att skriva ett inlägg. Dessutom kanske det intresserar andra läsare också :)

Jag har nämnt en stor del utav historien innan, när jag berättade om hur jag och min flickvän blev tillsammans (det inlägget kan ni läsa här: http://loveforladies.blogg.se/2011/june/hur-vi-traffades.html). Innan jag träffade henne var jag visserligen hyfsat säker på att jag var straight, men en stor nyfikenhet mot tjejer hade börjat växa fram under gymnasietiden. Ibland är det bara svårt att riktigt ta till sig vad det är man känner. Varje gång jag kände mig lite attraherad av en tjej eller liknande så avfärdade jag det som någonting annat. Jag ville inte tro på det.

Lustigt nog var ett utav de där stora ögonblicken där en massa tankar väcktes och började få svar när jag gick på bio med en kompis och såg någon utav Millenium-filmerna (ni vet trilogin som börjar med Män som hatar kvinnor). Noomi Rapace spelade ju en utav huvudrollerna och jag kände mig märkligt attraherad av henne, alltså på ett sätt som man kan bli av karaktärer i en film. Någonting lockade mig med henne (och sexscenen mellan henne och hennes flickvän i filmen gjorde mig inte mindre nyfiken). Det var på något sätt starten för lite seriösa funderingar över min sexualitet. 

Tumblr_lmk4j8srhq1qb66u6o1_1280_large
Bild från: http://weheartit.com/entry/12814193

Nu i efterhand så är det en hel del saker som har klarnat. Som att jag aldrig hade en seriös pojkvän (räknar inte fråga chans-förhållandena från låg- och mellanstadiet haha), aldrig kände att någon kille i skolan var rätt eller attraherade mig och dessutom; de kändiscrusher och liknande jag hade var alltid för extremt feminina killar, typ Bill Kaulitz från Tokio Hotel (men han är ful nu för han börjar se ut mer som en man haha!).

När jag sedan fick känslor för och blev tillsammans med min tjej så började bitarna falla på plats. Jag känner att jag inte skulle vilja spendera mitt liv med en kille, jag vill ha och passar bäst med en tjej helt enkelt!

RSS 2.0